Mannen och hans naglar

Den metrosexuella trenden som svept över världen de senaste tio åren, och som gjort att män och kvinnor kommit att närma sig varandra ifråga om hur mycket tid och pengar de lägger ned på sitt yttre, har nu nått fram till extremiteterna, dvs. händerna och fötterna. Idag är det lika självklart för en man som är mån om sitt utseende att sköta om sina naglar som sitt hår och sin hud. Manikyr och pedikyr är inte längre något omanligt.

Det finns ett flertal tecken på detta. Ett av dem är att tidningen Rodeo har en man som skriver om skönhetsvård och bl.a. tipsar om vilket nagellack man bör bära i vår. I sanningens namn ska sägas att Rodeo även har kvinnor i sitt stall som skriver och bloggar om sådana här ämnen, men att även en man gör det visar ändå på att något har hänt.

Går man tillräckligt långt tillbaka i tiden framstår dock detta inte som särskilt nytt. Beau Brummell, den förste riktige dandyn, säga ha tagit fem timmar på sig att göra sig i ordning, och spred gärna myten om att han putsade sina stövlar med champagne. Hans åsikter om manikyr och pedikyr är inte kända, men det är svårt att tänka sig att han skulle ha haft något negativt att säga om det. Inte heller 1700-talets aristokrater, mot vilka Brummells stil delvis utgjorde en reaktion, var främmande för den här typen av skönhetsvård – den var t.o.m. vanligare bland män än bland kvinnor.